Det förvånar mig inte om det här inlägget blir provocerande på flera sätt och vis. Politik provocerar alltid någon, det är naturligt och okej. Vi behöver inte tycka likadant även om vi förmodligen skulle leva fredligare ifall alla gjorde det. Men nu är det inte så det är. Hur som helst tänker jag förklara varför jag den 9 september kommer gå och lägga min röst på Miljöpartiet. För mig är det ganska simpelt faktiskt.
 
Så till att börja med, precis som de allra flesta gillar jag att ha pengar, köra bil och se världen. Så en kan tänka sig att jag enligt det ska rösta på Moderaterna. Och lita på mig när jag säger det här, det är viktiga saker för mig. Men det är just det, saker. Det är nöjen, sånt som jag unnar mig själv. Sånt jag tjänar ihop. Och i min värld faller ett argument om att ha saker; platt. För jag njuter av dessa saker precis lika mycket som jag njuter av en god köttbit och ett kallt glas mjölk. Och vatten, herregud vad jag älskar vatten. Och där börjar vi komma in på riktiga och viktiga argument.
 
Det som vi idag tar för givet, kött, grönsaker, mjölk, vatten, hav, sjöar, skogen, värme, kyla. Livet lagom. Det vill jag att mina barn och barnbarn och helst deras barn och barnbarn också ska kunna ta för givet. Ska inte kommande generationer också få bada i östersjön? Eller hoppa från klipporna på västkusten? Eller gå i skogar som inte brunnit upp? Plocka svamp och blåbär på hösten, se vinterns första snö falla, känna lukten när allt börjar blomma på våren, gå på ängar i solnedgången på sommrarna. Jag vill det där mer än allt annat för mina barn och barnbarn. För det är vackert och tillgängligt för alla. Du behöver inte vara miljonär. För det går inte att köpa, det går bara att uppleva.
 
För den extremsommaren vi haft i år är förmodligen den första av många. Men det återstår att se hur nästa sommar blir. Men ska det verkligen vara såhär? Det är inte normalt med 30+ grader flera veckor i streck. Inte här. Så när ska vi börja förstå att det är allvar? Högerns lägre skatter kommer inte hjälpa det. Att ta bort flygskatten kommer INTE minska våra problem på hemmaplan.
 
Dessutom har vi djurarter som för tillfället håller på att dö ut på grund av människans, vi människors, överkonsumtion. Isbjörnar till exempel. Östersjön klassas som bottendöd. Världens alla korallrev beräknas vara borta om 30 år. Man räknar att med att 100000 barn upp till 5 år dör på grund av luften vi andas. Den förorenade luften det vill säga. Vi har extra kontinenter som flyter runt i Stilla havet, det är plast som vi människor dumpat där.
20 miljoner människor flyr från sina hem på grund av torka och naturkatastrofer, även i Sverige.
 
Jag säger nej tack till lägre skatter och mer pengar till individen. Jag klarar mig, jag behöver inte bli löjligt rik på pengar, jag ser hellre en framtid där jorden mår bra och inte behöver evakueras som i hollywood-filmerna. Jag ser hellre att det kostar mig mer pengar att flyga jorden runt, för då kan jag inte resa lika ofta som jag vill och på så vis skada jorden mindre. Och kanske motiverar flygskatten till att ta fram miljövänligare alternativ. För en bör inte vara naiv. Det finns alltid lösningar till alla problem, bara man vill. Vi är människor, vi är smarta och kan ta oss förbi hinder på vägen, det handlar bara om att hitta en rimlig lösning.
 
Sen vill jag bara tillägga att Miljöpartiet står för annat bra också. Så som jämställdhet och att hjälpa människor i nöd.
 
Agera NU.
 
 
Hej där hemma! Jag sitter just nu i Quito, Ecuador med resans bästa internet! På en camping dessutom haha! Så jag tänkte att jag kan börja skriva om trekken vi gjorde till Machu Picchu. Vi lärde oss av vårt misstag att boka turer i förväg, så därför bokade vi inte trekken förrän vi var i Cusco. Vilket inte var några problem alls. Vi hade blivit rekommenderade att använda oss av KB Tours, då det skulle vara ett väldigt bra pris och mycket skulle ingå. Så vår första dag i Cusco letade vi upp dem. Och mycket riktigt var det mycket som ingick och det var billigare än att boka online. Vi betalade 550 dollar totalt för oss båda. Vilket blir 275 dollar var i svenska kronor var det för stunden ca 2400 kr var. För det fick vi en femdagar lång tur.
 
Det som ingick var: 
4 frukostar
4 luncher
4 middagar, 
4 mellanmål 
3 nätter i tält 1 natt på hostel
Sovsäck
Zipline dagen innan Machu Picchu
Tåg + buss från Aguas Calientes
Inträde till Machu Picchu
 
Ingick inte: 
Hot springs i Santa Teresa, kostar 15 soles per person
Utrustning så som walking sticks, kängor etc. Detta går dock att hyra billigt överall i Cusco.
Frukost första dagen, frivilligt men man sitter på en restaurang.
Avgift på 10 Soles för att vara i naturreservatet.
Buss till Machu Picchu sista dagen , frivilligt. 
Inträde till Machu Picchu berget. 
 
Dag 1
Så första dagen vaknade vi vid 04 och var helt slut! Vi hade varit ute till 12 kvällen innan men det var bara att bita i det sura äpplet. En guide kom och hämtade oss vid vårt hostel 04.30 för att gå med oss till bussen som vi skulle åka med. Vi checkade ut men lämnade våra stora väskor på hostellet. Vilket går att göra på de flesta hostel. Så vi tog endast med oss våra små väskor som var maxade med vad vi behövde. Inget mer än så, onödig vikt bara. Vi båda somnade på bussen, resan var ca 2 timmar om jag minns rätt. Vi kom fram till restaurangen där vi skulle äta frukost, där delades vi även in i flera mindre grupper på 15-20 personer. Samt fick våra sovsäckar. 
 
Efter frukosten hoppade vi in i bussarna igen, denna gång åkte vi gruppvis. Så alla på vår buss var i vår grupp. Vi åkte buss i ca 45 minuter till då man åkte uppåt bland bergen. Utsikten var slående! Efteråt kom vi fram till platsen där vi skulle börja vår vandring. Först samlades vi allihop och fick presentera oss, vad vi hette och var vi kom ifrån. Det var en stor grupp från Brasilien, en från Nederländerna, tre tjejer från Belgien, en fransman, en schweizare, en engelsman, en pappa och dotter från Kanada, ett par från Peru och så vi två. Våra guider JP och Juri, skönaste och härligaste guiderna någonsin! Först gick vi uppåt i en halvtimme men efter det var det plant fram till basecampet. Vi stannade några gånger längs vägen för att se till så alla var med, men också för att få lära oss lite om coccablad och mynta. Som är väldigt bra för att få energi och orka med höjden. Till basecampet var det tre timmars vandring från start. När vi kom dit blev vi tilldelade våra tält där vi skulle sova. Vi behövde inte fixa något med tälten och maten utan det fixades åt oss, så det var skönt att bara fokusera på att gå. Det första campet låg nedanför Humantay Lake, och ville man så kunde man efter lunchen promenera upp dit. Vilket vi valde att göra. Vi befann oss redan på 3600 meters höjd och sjön ligger på 4200. Så det var en utmaning, speciellt med skavsår. Men vi tog oss upp och det var det verkligen värt. Vi blev kvar där uppe i ca 20-30 min. Tog bilder och njöt av utsikten. Att gå ner var inte heller så lätt då det var grusigt och man lätt kunde glida. Väl nere blev det mellanmål och att umgås med gruppen. Vi blev verkligen en tight grupp förutom majoriteten av brasilianarna som höll sig borta. Gemenskapen gjorde verkligen trekken så bra, det var mycket skratt och flams! Innan middagen hade vi ett möte om hur dag 2 skulle vara, den tuffaste dagen. Det var även tidig läggdags, vid 8, då vi skulle upp 04 följande dag och börja vandra strax efter 05. 
 
Dag 2
Den andra dagen är också den tuffaste dagen. Totalt vandrar man i 11-12 timmar, lite beroende på hur man klarar av höjden och hur stark man är i kroppen och psyket. För mig var denna dag VÄLDIGT krävande. Dels för det vi utsatte oss själva för, en stigning på 1000 meter. Vi skulle ta oss från 3600 meters höjd till 4600 meters höjd. Luften blir tunnare, väska på ryggen. Vid ett tillfälle trodde jag att jag skulle svimma. Men jag hade hamnat på efterkälke och skulle jag säcka ihop så skulle det inte vara någon som märkte det på ett tag. Så jag tog en paus och kämpade vidare. Förutom det hade jag ett sjukt stort skavsår som gjorde det svårt att gå ordentligt, fick tack och lov låna en gångstav av en av våra guider, dessutom var alla jättesnälla och gav mig plåster. Och så det värsta, jag hade ont i halsen och feber! Dessa tre faktorer utgjorde ingen vidare kombination tyvärr. 
 
Under dagens gång stannade vi vid flera tillfällen, andades, drack vatten, snacksade, tog gruppbilder. När vi nästan hade tagit oss till toppen (okej alla i vår grupp var på toppen) så var jag så himla nära på att ge upp. Som sagt, väldigt psykiskt påfrestande... i alla fall för mig. Djana puttade mig bokstavligt talat upp för backen en bit, hon tog min väska och var ett underbart stöd tillsammans med JP. Jag la mig dock ner på backen sista 50 metrarna och grät. Men tillslut kom vi upp. Känslan av att befinna sig på 4600 meter över havet är svår att slå! Runt omkring fanns bara berg. Vi satt där en stund och lyssnade på varför mount Salkantay var så viktigt för inkakulturen. Två olika floder mynnade ut från berget, åt olika håll, den ena kopplades ihop med Amazonas. Efter det hade vi ytterligare 2-3 timmar att vandra till lunch. Då gick vi nedåt resten av vägen. Det är visserligen mindre ansträngande men underlaget var inte pålitligt. Någonstans på vägen började det regna, så vi fick kämpa sista biten innan lunch i regn. Inte var det lite heller utan det regnade ordentligt. Men känslan av att sätta sig ner för lunch var underbar! Efteråt drog vi på oss våra american express regnponchos (tack mamma och pappa för spons) kom ut och märkte att det inte regna längre... haha! Efter lunchen började även nästa tre timmars etapp. Då vi även kom in i utkanten av regnskogen. På grund av regnet var det lerigt och halt därför var vi tvungna att hålla oss nära bergsväggen. Mestadels gick vi nedåt och efter ett tags nedstigande fick man otroligt ont i benen och jag fick extra ont i mitt ena knä. Se till att ha bra skor om du precis som jag har knäproblem sen innan. 
Tack och lov slapp jag bära min väska så det blev lite lättare. En i gruppen hjälpte mig att bära min väska. Var så otroligt bortskämd med hjälp från alla! Gick sista 45 minuterna själv men det var okej, var framme vid basecampet vid 16.30-17 någon gång. Andra kvällen var sista kvällen tillsammans med alla i gruppen. Vissa hade nämligen bara 4 dagar så följande dag efter lunch delades vi upp. På kvällen var det i alla fall mellanmål och sen middag efter det. 
 
Dag 3
Vi vaknade upp vid 05 denna dag och serverades cocca the. Det fick vi de två första morgnarna. Frukost och sen iväg. Nedstigande den tredje dagen också men bättre underlag och väder. Vi befann oss nu i regnskogen och fick se massa vattenfall och gick längs en damm hela vägen. Då vi gjorde trekken var det i slutet av regnperioden, den vägen som vi gick tredje dagen var inte den vägen man normalt brukade gå. Men på grund av regn så var det farligt att gå där man normalt sett går. Så vi gick helt enkelt på bilvägen och fick se upp för bilar. Men mitt i djungeln är det inte så många så det var inget störande. Denna dag fick vi färsk passionsfrukt som var söt och pallad i djungeln av en av våra guider haha! Vi blev även målade i ansiktet med röd färg från ett bär som användes av inkabefolkningen. En annan kul grej var att många vattenfall gick över vägen så vid ett tillfälle fick alla ta av sig skorna och vada genom vattnet. Efter flera timmars vandring blev vi upphämtade av en minibuss som körde oss ner till en by där vi åt lunch. Det var sista lunchen tillsammans med hela gänget och alla var nog en aning ledsna över det. Tråkigt att säga hejdå... Vår grupp som hade femdagars vandring hoppade in i en minibuss till Santa Teresa. Där skulle vi spendera vår sista natt i tält och även besöka de varma källorna. Det ingick som sagt inte i priset men vi ville verkligen göra det, skönt att få bada lite i varmt vatten. Så efter att vi boat in oss i vårt tält åkte vi iväg. Det var lite av en besvikelse måste jag säga. Förstå mig rätt, det var så skönt och nice! Men jag hade i alla fall förväntat mig att det skulle vara riktiga varma källor. Det var visserligen bergsvatten men i pooler. Men jag njöt inte mindre för det. Vi hade två timmar på oss och jag utnyttjade det till max. Efteråt fick vi mellanmål och middag, under middagen var det även en person som kom och pratade om ziplineing. Det vi hade som ingick var med ett annat företag dock... Och alla hade inte det inkluderat i sina turer. På kvällen var det lägereld och typ fest, men eftersom jag var sjuk festade jag inte. Det fanns en bar där så det gick att köpa alkohol, läsk, snacks om man ville det. Jag spelade istället kort och försökte lära mig något konstigt kortspel från Schweiz... förstod inget. 
 
Dag 4
Den fjärde dagen vaknade vi vid 06, inget cocca the till vår besvikelse. Åt frukost och packade ihop allt. Sen blev jag och Djana upphämtade av en taxi för att köras till zipline-företaget som vi skulle åka med. Då vi hade ett annat än de andra som åkte zipline. De som inte ville eller inte hade det inkluderat fick istället vandra i tre timmar till lunchstället. Vi var så nöjda över att inte behöva gå haha. Först tyckte vi att zipline företaget kändes lite sketchy, och vi var inte ensamma om det, men sen hade vi så sjukt kul! Det var tre olika linor man åkte på och även en hängbro över en flod. Bron var helt klart läskigast, fan vad den svajade! Vi satt självklart fast men det var läskigt ändå. Efteråt hoppade vi in i en liten buss och åkte till lunchplatsen och mötte upp de andra. Därifrån fick vi sedan vandra i tre timmar till Aguas Calientes, en turiststad som ligger vid Machu Picchu. Den här biten gick vi längs tågspåren och då och då kom ett tåg åkandes från Aguas Calientes. Det var ganska varmt, inte överdrivet varmt, och soligt denna dagen. Det var även väldigt stenigt, så som det är vid tågspår, vilket gjorde att jag råkade sparka jättehårt med min ena stortå på en fet sten dessutom rakt på mitt skavsår. Har fortfarande en blå tånagel efter det.  Aguas Calientes är en turiststad, alltså staden finns på grund av turismen till Machu Picchu. Här finns ett urval av hotel, hostel, restauranger, souvenirbutiker, bankomat och ja helt enkelt det mesta man behöver. Men självklart kostar saker och ting mer än vanligtvis. Vi hade som skrivet redan en natt på hostel inkluderat så vi behövde inte lägga en tanke på det. När vi kom fram blev vi tilldelade vårt rum, duschade, hämtade våra saker på tågstationen och sen hade vi middag på en restaurang. Det var inget fancy men mat som mat. Egentligen borde vi ha lagt oss tidigt den kvällen för vi skulle upp vid 04. Men vi umgicks med några andra från vår grupp och satt uppe till midnatt...  
 
Dag 5
Vi vaknade vid 04 och ville inte alls gå upp. Vi båda var sjuka och jag hade näst intill kvävts under hela natten på grund av min grova hosta. Haha så en annan från vår grupp kom och knacka på vår dörr och undrade ifall vi var klara snart. Nere i receptionen väntade alla på oss... Vissa hade gjort valet att ta buss upp och ner från Machu Picchu, det kostar, så vi fick glatt gå. Vi bokstavligt talat sprang nästan från hostellet till kön intill Machu Picchu. Vi hade fått frukost i en liten påse att ha med oss också. Så framme i kön åt vi upp detta. 
 
Om du någonsin åker till Machu Picchu, så kommer du definitivt inte vara ensam. Klockan var 04.30 och när vi kom dit var det redan ca 300 personer framför oss. Och det var inget jämfört med hur många som var bakom oss. De öppnar inte grindarna förrän 05 så därför fick vi köa ett tag, och självklart vill alla vara så tidiga som möjligt. För en normalt tränad frisk person går det att ta sig upp på 45-60 min, vi tog oss upp på 1,5-2 timmar. Det är alltså runt 2000 trappsteg man ska ta sig upp för. Sen hjälpte det inte speciellt mycket att vi var sjuka och hostade som galningar. Det är svettigt och varmt vilket man först tror att det inte ska bli. Vi tog av oss nästan alla våra kläder. Man tror alltid att just den här trappan är den sista, nej! Den sista trappan kommer men det är inte förrän du slutat tro att slutet är nära som den sista trappan dyker upp. Det värsta var ändå för oss som är korta att dessa trappsteg är höga, alltså inte som normala trappsteg. Så kändes som vi gjorde 2000 knäböj typ. Men när man väl kom upp, HERREGUD vilken känsla. Då har man kommit till den riktiga ingången till Machu Picchu där man visar pass och biljett. Bra att veta är att du får två inträden till Machu Picchu vilket betyder att du kan gå ut och gå på toa eller köpa något att äta i de dyra restaurangerna/ caféerna. Du kan också få en gratis Machu Picchu stämpel i ditt pass. 
 
Så Machu Picchu det kändes helt amazing och coolt att vara där! Ett av världens sju under. Det är inte svårt att förstå varför. Arbetet som ligger bakom, dess historia! Och stort är det också men såklart även fullt av turister. Första timmen var en guidad tur med en av våra guider. Och även om det var intressant höll vi på att somna eftersom vi knappt sovit och sen tagit oss upp till Machu Picchu. Efteråt fick vi röra oss runt själva. Så vi kollade in vakttornet, Machu Picchu bron och utsikten över staden. Vissa har inträde till berget beroende på vad man valt att köpa till. Vi hade inte det då vi kände att nej efter fyra dagars vandring kommer vi nog inte orka ta oss upp för berget. Ångrar man sig går det att köpa inträde där. Annat som är bra att veta är att man endast har 6 timmar totalt i Machu Picchu. Så 6-12 och 12-18 är tiderna Har jag för mig. Men egentligen behövs inte så mycket mer tid. När vi kände oss klara runt 12 var det bara att promenera ner till Aguas Calientes igen, det var inte så mycket skönare att gå ner än upp. Tyvärr. 
 
Sammanfattningsvis kan jag säga att det var så sjukt värt att ta den här turen. Vi fick se så mycket, lära känna underbara människor från andra platser och kulturer. Växa lite som personer och ha så himla kul! Visst hade det varit skönt att vara frisk men nu blev det som det blev och i båda överlevde. Well spent money som sagt. Och ha liten is i magen när det kommer till att boka, vi bokade vår tur två dagar innan vi skulle göra den och det var verkligen inga problem. Det är dyrare att boka online, det sa de till och med på agenturen. 
 
Om det finns frågor, tveka inte för jag svarar gärna så gott jag kan! 
Så cirka en månad efter vi lämna Bolivia kommer guiden. Haha ja det har tagit sin lilla tid! Men så är det emellanåt. Första intrycket av Bolivia var att folk var väldigt trevliga och tillmötesgående, åtminstone dem vi träffa. Vi började vår vistelse i Santa Cruz de la Sierra. Där var klimatet väldigt varmt och fuktigt. Så som jag fått det förklarat för mig är Bolivias klimat uppdelat i tre. Vi har delen med tropiskt väder, där Santa Cruz ligger. Delen med lite mildare klimat och så delen som ligger på en högre höjd där det är kallare. Santa Cruz är en av de rikare platserna i Bolivia vilket också innebär att det är dyrare än andra platser. Nu är det inte dyrt för det, Bolivia är ett billigt land att resa i. Vi var i Santa Cruz ca 4 dagar innan vi åkte vidare, dessvärre mådde jag inte speciellt bra eftersom jag blev matförgiftad första kvällen men sånt är livet. Hur som helst är det en väldigt fin stad med mycket kultur. En stor skillnad mellan Sydamerika och Sverige är hur mycket folk som är ute på gatorna, i parkerna, "dansbanorna". Folk går ut och umgås på ett sätt som svenskar inte gör. 
 
Efter Santa Cruz åkte vi buss i två etapper till Salar de Uyuni. Och vi bokade verkligen billigast möjligast, ca 150 kr per person totalt. Vi åkte nog buss i totalt 18 timmar men första bussen var över natten så det gjorde inte så mycket. I Bolivia är vägnätet och vägarna i sig inte i så bra skick, generellt sett. Så det var definitivt skumpigt. Till skillnad från bussarna i Argentina existerar inte det som vi brukar kalla säkerhetsbälte. Så var beredd på att flyga en aning. Något annat som kan vara skönt att veta innan är att filt på bussen under natten är att rekommendera. Bättre lite dyrare bussbolag delar ofta ut filtar, men billigare gör oftast inte det. Och som vi frös den natten. Det fanns ingen ac så flera fönster var öppna och det blåste KALLT. Vi hade inte heller någon toalett på bussen men de gjorde två stopp under resans gång för att folk skulle kunna gå på toa. Ta vara på de pauserna. 
 
Väl framme i Uyuni möttes vi av en riktig sandstad. Kändes lite som att vara ute i öknen. Vi hade bokat vår dagstur via viator.com i förväg för ca 60 USD var, vilket då var lika med 500 kr. Det var en bra tur och vi var nöjda med vad vi fick. Men det går absolut att få billigare om man bokar där på plats. Har man även tid rekommenderad tre dagarsturen istället för en dag. Då får man uppenbarligen se väldigt mycket mer. Det ska tydligen även vara extra vackert under natten då stjärnorna lyser upp något otroligt. Men vi hade tyvärr inte tiden för det, plus att det var strejker samtidigt som vi var där. 
 
Det som ingick i vår tur var i alla fall ett besök till tågkyrkogården och sen en massa timmar ute på saltsjön. Där vi fick mat och en massa fina bilder som vi tyvärr inte har längre... Att besöka Salar de Uyuni var definitivt ett av våra bästa beslut någonsin. Så otroligt vackert! Morgonen efter vår tur tog vi oss tillbaka till tågkyrkogården för att se soluppgången där, det var bara jag, Djana, Tilly och Hermione där + ex antal hundar. Helt fantastiskt! Rekommenderas starkt då det under dagarna är otroligt mycket turister där. 
 
Vi tog nattbussen från Uyuni till La Paz och kom fram dit väldigt tidigt. Så tidigt att vi fick sitta och vänta i sex timmar tills vi fick checka in... La Paz är en härlig men kall stad. Vi hade fint väder men frös trots att vi var väl klädda. I La Paz finns det flera olika linbanor att åka upp för, kostar ca 3 bolivianos enkelväg. Vi åkte upp och ner för den röda linjen. Man får en fantastisk utsikt över hela staden och det kostar knappt något. Det finns även en central utkiksplats. Man kan definitivt gå dit men vi var lata och tog taxi det men gick hem. Utkiksplatsen heter Mirador Kili Kili. Vi fick ett gäng fina bilder därifrån. Finns även ett ställe som heter Witches Market, där kan man handla smycken, skrivblock, pennor, kläder ja lite allt möjligt. Be aware dock om att det hänger döda bebislamor och embryon i många utav butikerna. Lukten är inte heller den trevligaste. 
 
Annars finns det flera prisvärda restauranger med god mat i La Paz, många serverar dessutom vegetariska och/ eller veganska alternativ. Namaste, Café Vida och La Cueva var definitivt våra favoriter! Det vattnas lite nu i munnen av tanken faktiskt hahah. 
 
Efter La Paz åkte vi vidare till Copacabana Och den bussresan var verkligen inte kul! För det första var det sjukt oorganiserat på busshållplatsen så vi sprang som galningar med ca 20 kg var att bära på. Och stressade för att tydligen skulle vi vänta på bussen utanför stationen? Som tur är var personalen där snälla och hjälpte oss och stod med oss och vinkade in bussen när den väl kom. Det fanns två platser kvar längst bak och som tidigare skrivet inga säkerhetsbälten. Jag hade mittenplatsen, alltså krockade vi låg jag sämst till. Tack och lov blev det inte så men herregud vad skumpig den bussresan var. Jag lyfte definitivt 30 cm ovanför sätet no joke. En gång höll jag på att hamna i Djanas knä. När vi närmade oss Copacabana fick vi i alla fall en härlig utsikt över Titicacasjön, oj vad fint det var! Då Copacabana i stort sett är på andra sidan sjön från resten av Bolivia, ja himla spännande att det landsmässigt sitter ihop med Peru, så måste man ta en båt. Det är så enkelt som att alla på bussen går av och sen betalar 2,5 bolivianos (har jag för mig något liknande i alla fall) för att åka båten över. Bussen kommer över med en större flotte så man möter upp bussen på andra sidan igen. Efter ytterligare en timme är man i Copacabana.
 
Staden är liten men charmig, väldigt turistig men inte allt för dyr. Man tar sig hit för att besöka Isla del Sol och mycket annat finns nog egentligen inte. Finns en otroligt fin kyrka och många souvenirer! Det kostar ca 25-30 bolivianos att ta en båttur fram och tillbaka till Isla del Sol. Det är ingen organiserad tur utan man är på egen hand. Vi fann faktiskt ön ganska ointressant och vad som gjorde att vi gillade Copacabana var Sam och Daniella som vi träffade och lärde känna. Vi fyra förenades på båten när många runtomkring började spy på grund av en väldigt obehaglig båtresa. 
 
I övrigt är det väldigt billigt att ta sig runt i Bolivia. Totalt med taxi och olika bussresor la vi nog inte mer än 1000 kr per person, om ens det. Mat och boende går också att finna billigt, men var försiktiga och läs alltid reviews om hostel och restauranger. Hygienen är definitivt annorlunda från Sverige. Vattnet är inte drickbart så det måste köpas dagligen.
 
De platser vi besökte, förutom Santa Cruz de la Sierra, ligger alla på höga höjder. Vilket vi som är vana vid 80 meter över havet kände av. Man blir lätt andfådd av allt gående och konditionen känns sämst. Införskaffa gärna höjd tabletter. De hjälper! Och drick mycket vatten! Det är lätt att bli yr och jag kände mycket att det tog emot i halsen och var svårt att andas. Sen är allt individuellt men hellre att ha tabletter som inte behövs än att bli ordentligt sjuk. Och glöm inte solkrämen! Man glömmer lätt att även om det är 12 grader och dåligt väder så är solen starkare på grund av höjden. Ta det från två som var illröda i ansiktena. 
 
Let me know om ni har några frågor så försöker jag svara på dem ut efter min kunskap. Den må va liten men den är bättre än ingen.