Jag är så äckligt trött på det här jävla tjatet om att det är flyktingarna och invandrarna som våldtar och sexuellt utnyttjar oss kvinnor. Lägg ner verksamheten.
 
För det första en person från ett annat land, eller med en annan etnicitet, är inte automatiskt en person som våldtar. Precis som det inte heller endast är män som våldtar, för det stämmer naturligtvis inte. Benägenheten till att sexuellt utnyttja en annan människa och stjäla dess liv sitter inte i etniciteten, men är en störning hos personen själv. Med andra ord en våldtäktsman kan vara etniskt svensk, gambian, indier, amerikan, ny zeeländsk, mexikan, colombian – ja faktiskt vilken etnicitet som helst.
 
För det andra, JA statistiskt sett har våldtäkter och det sexuella utnyttjandet ökat de senaste åren (även om det 2015 gick ner något). Det betyder däremot inte att våldtäkter och sexuellt utnyttjande ökat i praktiken. Det är bara så enkelt att allt fler vågar anmäla. Eftersom dagens sexualbrottslagar är MYCKET mer inkluderande än bara för 10 år sedan. Den som våldtar behöver till exempel inte vara en främling, en partner kan likagärna också begå sexuella övergrepp. 
 
För det tredje, SLUTA göra våldtäkt och sexuella övergrepp till en flyktingfråga eller invandrarfråga. Det är rent ut sagt fel. Dels är det rasistikt, dels diskriminerande men framför allt tar det bort ljuset från vad som är viktigast, någon har blivit utsatt för ett sexualbrott och det enda som kan diskuteras är "jävla invandrare som utnyttjar våra tjejer". Automatiskt blir det vår tids häxjakt och offrena blir bortglömda, återigen. Uppmärksamma istället sådant som är viktigt, det faktum att en person någonstans precis förlorat en stor del av sig själv och för alltid kommer vara rädd. Själv hade jag ALDRIG någonsin brytt mig om var förövaren kom ifrån men snarare att denne ska få sitt straff. Lägg ner.
 
Lägg ner verksamheten, en blir mörkrädd, och inte för att bli våldtagen av invandrare eller flyktingar – men för den rasismen som sprider sig i Sverige och hur den gör att de egentliga offrena blir bortglömda.
 
 
* Efter min klasskiva, i slutet av trean på gymnasiet, satt jag på nattbussen på väg hem. En gubbe började skrika till busschauffören att han ska stanna bussen så vi kan slänga av en kille som är full och spyr i sopkorgen. Alltså det var inte bara en fråga om hur mycket han druckit men om rasism. Tydligen behövde man vara född här för att bo här... vad gubben nu visste om var den fulla killen var född. Den här gubben var vidrig och jag accepterade inte det. Det slutade med att jag stod upp och skrek på gubben och läxade upp honom. En 18-åring och en ca 70-åring, gissa gärna vem som inte vågade kolla vem i ögonen efteråt... hint: det var inte jag. (For your information: Bilden, ja vi bytte kläder halvvägs in på skivan)
 
* Mina planer är att backpacka ca 3 månader nästa höst. Jag måste bort från Sverige, uppleva, se, känna, äventyr. Bara tanken på det gör mig taggad. Sitter ganska mycket och kollar på hotell, stränder, saker man kan göra... och det är typiskt mig att skena iväg med mina drömmar och planera grundligt.
 
 
* När jag var i USA med min familj tidigare i år så var jag på riktigt pissigt humör typ 90 % av resan. Så dagen vi skulle lämna Santa Barbara för att åka vidare till LA ville pappa stanna vid deras college och kolla in deras amerikanska fotbollsplan. Sagt och gjort. Jag som var på dåligt humör följde med mot min vilja. Vi kollade lite snabbt och gick sen tillbaka till bilen. Och när vi sen ska köra ut är det en bil som står i vägen för utfarten. Så vi står tre bilar i kö efter den bilen. En kvart går och ingenting händer. Alltså hon som körde bilen hade parkerat där "för jag ska hämta upp blablabla". Ingen sa något, ingen gjorde något. Jag tröttnade cuz I was in a really bad mood, okey? Hoppade ut ur bilen gick fram till hennes bil och skällde ut henne för att hon blockade vägen för alla andra. När jag var tillbaka i bilen började kön röra på sig. Thank God!
 
* Appropå trafik så är jag en självutnämnd trafikpolis. D.v.s. jag tutar gärna när någon gör fel. Och om vi säger såhär jag är extremt envis. Bland annat har jag stått kvar på en avsmalnande väg, för att jag har företräde och den som kommit från andra hållet tycker den har företräde, tills den personen backat tillbaka så jag kan köra vidar. (Har många trafikinlägg på facebook..............)
 
* När jag blir dumpad/sårad/behandlad som skit/eller något av en kille som jag är into är jag ledsen i typ två eller tre veckor, max en månad. Sen går jag vidare och vill antingen vara singel för resten av mitt liv eller blir intresserad av någon annan. Men det finns ett undantag tyvärr... Åh han är så fin men det funkar helt enkelt inte just nu, sen om det någonsin blir något mer mellan oss återstår att se, time will tell så att säga.
 
* Sa jag att jag är envis? Yaa och tyvärr är jag inte ensam om det så det är lätt hänt att jag har hetsiga diskussioner med somliga vänner... Och sen kramas vi och går vidare. 
 
* Jag är typ trött mest hela tiden. Är varken morgon/kväll eller nattmänniska. Sad really sad. Men sova är ju najs i alla fall.
 
* Jag är ganska motsägelsefull gällande att jag konstant tror att jag lider av någon farlig sjukdom (ja smått hypokondrisk) vilket kanske inte är så konstigt eftersom min mormor dog av äggstockscancer och min mamma haft bröstcancer. Däremot vill jag aldrig åka till doktorn och kolla upp det. Mina föräldrar nästintill tvingar mig och jag skyller på att det är ekonomiskt jobbigt... Exempelvis trodde jag för två veckor sen att jag hade en hjärntumör (det var spänningshuvudvärk caused by stress) och nu tror jag att jag lider av skelettcancer...
 
* Jag har sämre syn än de flesta på mitt högre öga men bättre syn är vanligt på mitt vänstra. Tyvärr är det inget positivt då jag har tid hos ögonläkaren för att kolla vilken styrka jag behöver. Optikern kunde inte hjälpa mig :( Btw har jag haft glasögon sen jag var 4 år (ja först en ögonlapp) och vägrat använda dem förutom vid huvudvärk sen jag var ca 13. Och sen 15 års ålder (alltså 5 år!!!!!!!) har jag varken använt mina glasögon eller linser... Good job!
 
* Jag har åkt uppskjutet och hoppat fallskärm (utan att vara nervös dessutom) men jag vågar verkligen inte åka frittfall...
 
Det suger så himla mycket att du inte är här. Vafan, här är jag fast i Sverige. Kroppen skriker efter äventyr men jag är här. Jag saknar dig så det gör ont. I alla fall de där stunderna då jag tänker på dig. Jag har ju mitt och du ditt men jag saknar dig så det gör ont och jag vet inte om du förstår. Jag har väl alltid varit rätt blödig och så men inte är det väl konstigt när ens andra halva befinner sig långt bort? Långt härifrån i ett annat land; ett annat liv.
 
Och det är själviskt, det är själviskt som fan att jag sitter här och önskar dig tillbaka till hålet i väggen som kallas Märsta. Det är själviskt och jag vet att du inte känner likadant för du växer just nu medan jag förblir densamma. Jag älskar dig och det vet du och; aldrig att jag skulle stoppa dig från att leva DITT liv fullt ut och det vet du. Men jag saknar dig och det gör så ont. Och jag vet att du inte förstår för du har kopplat bort. Jag vet det, för det är det enda sättet man kan överleva på och det är okej. Det är okej att inte sakna men det gör det inte lättare för en som mig. För jag saknar dig och det är okej.