Några av mina fina stöttande vänner, vad hade jag gjort utan er?
 
Om jag bara hade haft förnuftet tidigare, om jag bara hade kunnat se klarare, om du bara inte hade haft mig lindad runt ditt lillfinger. Jag var blind för dig, jag var svag för dig, jag gjorde allt för dig och du gjorde inget för mig. Jag kämpade för att något skulle finnas kvar, för att vi som aldrig fanns skulle finnas. Ändå så kommer du aldrig förstå hur mycket du sårade mig, hur du psykiskt bröt ned mig. Tur att jag är så pass stark som person att jag tillslut kunde hitta mig själv. Tur att jag har vänner som gav mig styrka, mod och stöd. Tur att jag tillslut såg ditt sanna jag.
 
Jag önskar att jag hade sagt nej redan den där första gången du hörde av dig till mig igen. Det var aldrig okej. Du sa att det inte kunde vara något mellan oss just nu men att du inte ville att jag skulle hoppas på att det någonsin skulle bli något. Jag borde ha sagt nej redan där. De villkoren gynnade aldrig mig. De villkoren gynnade ingen annan än dig. Alla såg det utom jag. Ändå så kommer du alltid tro att du gjorde rätt, att du inte gjorde något fel. Att du gav mig ett val, men att utnyttja en persons känslor så som du gjorde - det kommer aldrig någonsin vara okej.
 
Jag är inte kär i dig längre, jag saknar dig inte ens. Du är korkad och så som du sa om mig "Du tänker bränt". Skillnaden mellan oss och de tre orden är att du förtjänar det inte jag. Du ansåg att jag hade fel om något som inte ens är viktigt, då var jag tydligen efterbliven och tänkte bränt. Du däremot kan inte se vilket as du var som höll mig kvar runt ditt finger.
 
Du utnyttjade mig när jag var som mest sårad. Jag blev glad av att du hörde av dig till mig igen. Men vi skulle bara vara vänner. Det sista jag frågade dig var varför? Varför kunde du inte släppa taget om mig från början? Varför kunde du inte låta mig vara? Du visste vad jag kände för dig och du visste att du inte kunde känna så för mig. Svaret du gav mig var det absolut bästa svaret jag någonsin hade kunnat få. "Jag vet inte hur det ska hjälpa att veta. Men jag vill ha dig samtidigt som jag inte vill ha dig.". Tack, det är allt jag har att säga om det svaret. För jag vet att jag aldrig någonsin vill gå tillbaka till dig.
 
Det var när du sa att jag tänker bränt som allt vände för mig. Det var efter det telefonsamtalet som jag insåg att vad ska jag med den här människan till? Ändå ville jag inte riktigt släppa taget just då. Ändå ville jag ge dig en chans trots att jag visste inombords. Jag gav dig den, du tog den inte innan det var försent. Att säga att du vill träffas och prata om oss (vilket oss?) en hel vecka efter att jag gav dig chansen. Jag tyckte bara synd om dig.
 
Men jag önskar dig all lycka i livet. Jag hoppas att du hittar den kärleken du behöver. Jag hoppas att ni mår bra av varandra. Jag hoppas ni blir lyckliga ihop. Jag hoppas du finner allt du söker. Jag hoppas du får den hjälp du behöver. Och jag hoppas att jag aldrig mer behöver träffa dig.
 
Destruktiva förhållanden behöver man ta sig ur snabbt, vi var aldrig officiellt tillsammans men ändå hade du makt över mig. Ja jag kanske får skylla mig själv men jag var beroende av en person som inte var bra för mig. Det var som en drog. Lindad runt ett finger hade jag svårt att stå emot. Hur kan man säga nej till något man tror att man behöver? Jag skulle aldrig vilja kalla mig själv för offer men ändå blev jag untyttjad. Svagheten är det som hindrar en från att säga nej. Ja jag är stark som person men jag blev svag av en person, det var omöjligt att säga nej. Att bli så pass manipulerad att man inte ens ser vad som är bäst för en själv längre. Jag var svag ensam, men tillsammans med mina vänner blev jag stark.
 
Så tack till mina underbara vänner som fanns där för mig konstant, alla tider på dygnet. Tack för att ni lyfte upp mig och för att ni fortfarande håller mig flytande. Det är det som är det komiska att sällan kan vi hjälpa oss själva men vi kan hjälpa varandra. Om jag lyckas nå ut till någon i ett destruktivt förhållande så har jag gjort mitt. Jag är ditt stöd och du är mitt. Ensam är inte alltid stark men tillsammans är vi en kedja.
 
Tack mina vänner, puss och kram!

Kommentera

Publiceras ej