Jag har haft sån tur, mina föräldrar har alltid varit tillsammans. Vi har alltid varit en hel familj, jag har haft sån tur. Men så finns det de som har skilda föräldrar. Hur skilsmässobarnens liv ser ut är olika, somliga har det bra och andra har det mindre bra. Men så finns det skilsmässobarnen som blir bortvalda av den ena föräldern. Det är helt otroligt hur man som barn kan gå från att vara den viktigaste personen i världen till att knappt existera. Det är helt otroligt hur man som förälder kan välja kärleken till en ny kvinna eller man framför kärleken till sitt egna barn.

 

Det finns alltså egoistiska föräldrar som väljer sin egen lycka framför sina barns lycka. Jag är inte ett av dessa barn, men ett av dessa barn är en av mina närmaste vänner. Hon vet hur det är att bli bortvald, hur det är att känna sig kvävd och oälskad.

 

Det gör ont i mig att se, hur du kämpar, hur du känner dig otillräcklig, hur det tär på dig att inte veta vad du ska göra. Det gör ont i mig att veta, att du kämpat, känt dig otillräcklig och kluven i 12 års tid. Det är inte rättvist. Att du kämpat större delen av ditt liv för en person som valt bort dig. Att du velat älska och känna dig älskad av din egen pappa. För visst älskar du honom, men är han värd det? Är han värd dina tårar, dina kramar, ditt skratt och ditt leende? Är han värd att få vara en del av dig och ditt liv. Din pappa är din pappa av blod, men han finns aldrig där när du behöver honom. Din pappa ska kunna dö för dig, han ska skydda dig när du är rädd, han ska lära dig allt han kan och framför allt ska han dagligen visa sin kärlek för dig. Gör din pappa det? Jag vet att du vet själv, han valde en ny kvinna framför dig, sin dotter. Han valde en kvinna som pratar illa om dig, han valde aldrig dig.

 

När man har gjort så mycket så länge, när man har gett sitt allt och fortfarande inte blir bekräftad vad är det som gör att man vill fortsätta? Det är klart, ni är kött och blod. Men ibland är det inte värt det. För varför ska vi fortsätta välja personer som inte väljer oss? Och när de tillslut väljer oss, ska vi vara okej med det?

 

Det sägs att kärleken inte har några gränser och att den är villkorslös. Att i krig och kärlek är allt tillåtet. Jättefina och tokigt romantiska ordspråk. Men verkligheten då, ska man kunna må hur som helst för kärlekens skull? Aldrig på en miljon år skulle vi låta oss själva vara kära i någon som aldrig kommer kunna besvara de känslorna. Aldrig på en miljon år skulle vi låta vänner behandla oss hur som helst opasserat. Så varför ska vi låta våra egna föräldrar göra det? 

Varför ska kärlek vara villkorslös? Kärlek om något är det som sårar oss mest. Alla dessa gånger som jag suttit med dig min allra käraste vän, alla gånger som du gråtit mot min axel och jag har inte kunnat göra mycket mer än att trösta dig och försöka förklara att han inte är värd dig. Din pappa förtjänar inte att ha en sån fin dotter som han har, för på vilket sätt har han bidragit till det? Förutom med sin frånvaro om inte fysiskt så psykiskt. Alla dessa gånger som jag har försökt att förklara för dig och du förstår och du vet. Men för dig är kärleken till din pappa villkorslös, för du vill så gärna. Du vill så gärna att han ska vakna upp. Jag vet det. Vad som nästan gör mest ont är att du lindrar din smärta med att prata illa om honom. Och jag accepterar det och hänger på för jag vet att den lilla stunden du får vädra dåliga kommentarer om din pappa och få mitt bejakande, den lilla stunden så mår du lite bättre.

 

I krig och kärlek är allt tillåtet, det finns inget rätt eller fel. Men varför? Allt det onda och allt det dåliga. Det där som får oss att vilja gömma huvudet under kudden. Det där som får oss att vilja banka huvudet i bordet. Det där som får oss att gråta flera timmar i sträck. Varför ska det vara tillåtet? Är det för att allt det bra ska kännas lite bättre, är det för att vi ska njuta av allt det goda och inte ta det för givet? Ja må så vara, men som med allt annat så finns det gränser. Den gränsen är nådd när ens fru pratar illa om ens dotter. Som man bäddar får man ligga är ett annat ordspråk och jag hoppas verkligen att alla dessa egoistiska föräldrar som tar sina barn för givet även får ta konsekvenserna från sina handlingar.