Det suger så himla mycket att du inte är här. Vafan, här är jag fast i Sverige. Kroppen skriker efter äventyr men jag är här. Jag saknar dig så det gör ont. I alla fall de där stunderna då jag tänker på dig. Jag har ju mitt och du ditt men jag saknar dig så det gör ont och jag vet inte om du förstår. Jag har väl alltid varit rätt blödig och så men inte är det väl konstigt när ens andra halva befinner sig långt bort? Långt härifrån i ett annat land; ett annat liv.
 
Och det är själviskt, det är själviskt som fan att jag sitter här och önskar dig tillbaka till hålet i väggen som kallas Märsta. Det är själviskt och jag vet att du inte känner likadant för du växer just nu medan jag förblir densamma. Jag älskar dig och det vet du och; aldrig att jag skulle stoppa dig från att leva DITT liv fullt ut och det vet du. Men jag saknar dig och det gör så ont. Och jag vet att du inte förstår för du har kopplat bort. Jag vet det, för det är det enda sättet man kan överleva på och det är okej. Det är okej att inte sakna men det gör det inte lättare för en som mig. För jag saknar dig och det är okej.
Imorse satt jag och kolla på Gomorron Sverige, som nästan alla andra morgnar. Idag släpptes de nya mynten och de sista av de nya sedlarna. Det var mest ett informativt inslag med en kvinna från riksbanken, Christina Wejshammar. På rak arm kom jag inte ihåg så mycket av inslaget, var t.ex. tvungen att kolla upp vad hon hette men: vad jag la på minnet är de 2,5 miljard kronor i mynt som finns i Sverige. Delvis är dessa mynt ute i handeln och delvis bortglömda i någon byxficka i garderoben. I genomsnitt sa man att varje hushåll hade runt 780 kr i mynt. Och sen fortsatte min dag utan att jag tänkte något vidare på det.
 
Men så slog det mig, när jag satt där på tåget med en podcast i öronen och tankarna lite överallt, varför samlar vi inte inte dessa mynt till välgörenhet? Alltså mynt, hur många använder sig av mynt fortfarande? Jag tar sällan utan pengar och den största kontakten jag gör med mynt och kontanter är på jobbet. Det är jobbigt att springa runt med mynt i fickorna och plånbok har jag sällan. Men jag har en sparbössa med pengar som jag inte ens brytt mig om att använda. Och har inte alla det egentligen? Vi har mynt som ligger i bilen, någon skål någonstans i huset, fickorna på kläder vi använder under olika säsonger. Det är "småpengar" som vi aldrig egentligen tänker på. Sådant som vi, när vi hittar, säger aha till. Men någon annan kan ha använding av de pengarna.
 
Så nu när jag tömt min sparbössa, min lillebrors byxfickor och mina föräldrars pengaskål - så har jag skrapat ihop 299 kr. Många bäckar små, för det är ingen jättesumma - men det är en liten del av de 2,5 miljard ute i systemet. Så gör någon annan glad med sådant som du inte ens tänker på att du har! I jul när röda korset, unicef, rädda barnen eller någon annan organisation är ute med sina skrammelbössor så kommer jag där med vår myntpåse istället för att växla in på banken. För någonstans måste pengarna ta vägen innan de blir värdelösa.