Och så var dagen kommen, två månader är passé. Sitter på flygplatsen i Nice nu och väntar, om ca en timme är det boarding och så bär det av hem till Sverige igen. Det känns så himla konstigt, overkligt. I början kändes det som jag hade all tid i världen, två månader kändes som en lång tid. Allt kändes trögt och jag längtade hem, längtade efter mina vänner och min familj. De första dagarna var psykiskt påfrestande och jag kände mig så ensam. Det var ingen rolig känsla alls, det blev liksom svårt att komma in i det. Kände mig utanför och som om ingen gillade mig. Men så pratade jag med några av mina bästa vänner som gjort liknande resor och de hade haft liknande känslor. Det fick mig att förstå att jag inte alls var ensam om att känna som jag gjorde.
 
Men det var jobbigt att komma in i det, behöva bjuda in sig själv (vilket jag är jättedålig på). Men någonstans började jag förstå att alla har varit nya. Det är så det är och när jag förstod det började jag även lära känna dem andra. Och jag är så glad för att jag gjorde det, har träffat så många härliga och snälla människor. Människor med andra kulturer och bakgrunder. Människor som pratar andra, helt andra, språk men som jag nu betraktar som mina vänner. Världen har blivit lite mindre och tillgängligare.
 
Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde den här resan, att jag tog modet för att lära mig ett nytt språk. Att jag bestämde mig för att jag ville testa mina vingar. Göra det jag ville. Och än är livet inte slut för det roliga har bara börjat, nya äventyr väntar, men mer om det längre fram. Kan faktiskt säga att jag kom in på Göteborgs universitet till våren men har bestämt mig för att tacka nej och hoppas att jag kommer in nästa år igen haha. Har en plan för mitt liv nu och en dröm, för första gången på väldigt länge är jag helt säker på vad jag vill med mitt liv. 
 
Men nu; mamma, pappa jag kommer hem!
 
 
 
Bonjour! Salut! Och alla andra möjliga vis man kan säga hej på. Ännu en vecka har passerat, vilket jag numera skriver i alla inlägg eftersom jag är sämst på att uppdatera. Det handlar helt enkelt om prioriteringar. Under helgen hade jag i alla fall trevligt besök, nämligen min familj! Det var så skönt att träffa dem igen, hade saknat dem en massa. Fick ju tyvärr säga hejdå igen redan i lördags, men det var lite lättare denna gång. Vet ju att vi ses om två veckor igen men också är det här ju min vardag för tillfället.
 
Tråkigt nog blev deras vistelse kortare än vad som egentligen var tänkt. Nu skulle de vara här väldigt kort redan från början men deras flyg från Stockholm blev försenat så de missade flyget i Frankfurt och fick ta ett senare. Vi alla var nog lite förvånade över att det ens fanns ett till plan från Frankfurt till Nice samma kväll. Haha. De landade i alla fall vid 23.30 någon gång i fredags så jag satt vaken och väntade, satan vad trött jag var men det var det värt. Vi träffades på deras hotell vilket var samma som tjejerna bodde på, Best Western. Haha de hade till och med samma rum! Litet hotell under lågsäsong liksom. Blev kvar på deras rum fram till 03, då gick pappa och Elias med mig hem i regnet och blåsten. För herregud vad det var tråkigt väder under helgen men tack och lov regnade det inte under lördagen i alla fall.
 
På lördagen vaknade jag tidigt efter att ha sovit ca 5,5 timme kände rmig sjukt bakis trots att jag endast druckit två glas vin. Men tydligen var jag inte ensam (läs: mamma). Var väl för att vi inte sov så länge, jag promenerade i alla fall ner till familjen och åt frukost med dem. Det var trevligt och sen drog vi igång dagen ordentligt. Eftersom de hade hyrt bil så kunde vi ta oss runt ganska enkelt. Vi pkte upp bland bergen till byn Éze som har en fantastisk utsikt över medelhavet. Eftersom det var så tråkigt väder fortsatte vi vidare därifrån till Monaco och åt lunch. Promenerade runt en massa och kollade, åkte upp något ställe där vi trodde det skulle finnas en restaurang men det var bara en park haha. På vägen hem stannade vi på Casino för att handla lite gott till kvällen. Mamma och pappa glömde helt och hållet bort att man inte får frakta vin i handbabaget så de köpte på sig en massa vin. (ta det lugnt vinet kom hem till Sverige)Tillbaka här i Juan Les Pins gick jag mamma och pappa ut på en liten promenad, kollade på ekorrarna och bara njöt av varandras sällskap. Under kvällen gick vi åt och på restaurang och spelade kort. Kort och gott en mycket lyckad men kort tid tillsammans. Så tacksam för min fina härliga familj.
 
På lördag är det min födelsedag, vart försvann tiden? Förstår inte, det var ju igår jag fyllde 15 och helt plötsligt är jag snart 21? Sjukt är det men vad förväntar man sig egentligen? Tiden stannar ju inte bara för att man vill det. Jaja, klockan är mycket och imorgon är det skola i vanlig ordning... Ta hand om er! Bonne soirée!