Det här är Julia snart 13 år, hon tror hon är tjock. För hennes kropp ser inte ut som modellernas i tidningarna.
Det här är Julia 13 år, sommaren 2010 (tidsstämpeln är fel). Hon tror hon är tjock för killarna i skolan har sagt det. Hon har fått höra att magen står ut mer än brösten.
Det här är Julia 14 år, hon tror hon är tjock. En av hennes bästa vänner säger att hennes navel hänger. Det vill säga att hennes mage inte är platt, som den borde vara. Den sommaren springer Julia i skogen flera gånger i veckan, för att gå ner i vikt.
Det här är Julia 15 år, hon tror hon är tjock. På semester i egypten ligger hon hela veckan och avundas alla som är pinnsmala, hon vill vara som dem. Hon är även hemligt glad över att ha blivit matförgiftad, kanske kan hon gå ner i vikt.
Det här är Julia 15 år, även här tror hon att hon är tjock. På 9:ans skolavslutning, hon har varit väldigt noga med att allt ska sitta perfekt. Inte ett enda spår av kroppsfett ska få synas, inte idag.
Det här är Julia på sin 16-årsdag, hon tror hon är tjock. Vilket är konstigt. För kollar man på henne är det lätt att undra ifall hon ens äter. Visst hon kan uppenbarligen inget om smink, men tjock? Nej.
Det här är Julia sommaren 2013, hon tror hon är tjock. Under sina tre veckor i Bosnien och Kroatien oroar hon sig ständigt för vad andra tycker om hennes kropp. Hon känner att hon inte duger till. Hon är vidrig.
Det här är Julia 17 år, hon tror hon är tjock. Det här är dagen efter hennes farmor gått bort. Igår köpte hon ett helt kilo godis till sig själv, hon behövde det. Idag är hon äcklad över det beslutet. Ändå har hon en pojkvän som älskar henne no matter what. Och hon ler, ett stort falskt leende, men på insidan mår hon sämre än någonsin. 
Det här är Julia hösten 2014, hon tror hon är tjock. Hon har precis börjat sista året på gymnasiet och skaffat ny pojkvän. Han kommer göra slut med henne på hennes 18-årsdag. Hon kommer inte äta något på över ett dygn. Hon är inte hungrig hon är förstörd. Kanske kan han älska henne igen om hon svälter ihjäl?
Det här är Julia på sin student, hon tror hon är tjock. Även den dagen som skulle vara den roligaste dagen i hennes liv. Dagen som hon längtat efter sålänge hon kan minnas. Även denna dag kollar hon på sig själv i spegeln och är missnöjd med vad hon ser.
Det här är Julia i Grekland hösten 2015. Fortfarande tror hon att hon är tjock även fast hon vet innerst inne att hon inte är det. Men hon kan ändå inte njuta fullt ut när hon är på stranden, alla andra är så smala.
Det här är Julia 19 år, hon tror hon är tjock. På semester med familjen i Kalifornien så är självkänslan sämre än på länge. Hon är osäker, alla är vältränade och smala här. Inte för att hon inte tränar, för det gör hon och mycket. Men för i hennes ögon är hon inget annat än en klump av fetma.
Här är Julia på hennes 20-årsdag. Även här tror hon att hon är tjock. Hon har precis lämnat tonåren. Den period i hennes liv där hon ägnat så många tankar till att tänka på hur tjock hon är. 13,14,15,16,17,18,19 och nu 20. Hon vet nu att hon inte är tjock men ändå tror hon att hon är det.
Det här är Julia för två månader sen. Hon kommer snart fylla 21. Hon är jag. Fortfarande kan jag emellanåt kolla på mig själv i spegeln och tycka att jag är tjock. Även fast jag vet att jag inte är det. Jag som alltid utstrålar så mycket självsäkerhet, som står upp när det behövs. Jag är även hon som kan byta kläder 10 gånger för att jag tycker att jag ser tjock ut. Jag är även hon som emellanåt klämmer och känner på mitt fett. På mina armar, mina lår men framför allt på min mage och mina höfter. Jag kollar mig alltid i spegeln innan jag går och lägger mig och när jag precis vaknat. Är jag nöjd med min kropp idag? Det är inte kul att leva så. Men jag är också hon som varje dag försöker övertyga mig själv om att nej du, lägg ner du är inte tjock.
 
Alla dessa kommentarer jag fått under min uppväxt, de sitter kvar. Även om jag förlåtit eller gått vidare. Förstått att kommentarerna kom ifrån osäkerheten själv. Trots det sitter det kvar i huvudet. Vissa saker förföljer en hela livet, vissa saker får man lära sig att hantera.
 
Men en sak är säker varje gång jag ser gamla bilder på mig själv gråter jag, för jag vet hur osäker hon på bilden är. Att hon ser sig själv som tjock när hon i själva verket är så långt ifrån det som man möjligtvis kan komma. Jag hade aldrig någon hemsk ätstörning och jag är så otroligt tacksam över det. Jag är så glad att jag älskar mig själv så pass mycket att jag aldrig tog det steget, även om tanken slog mig. Men det finns de som tar det steget, de som utsätter sig själva för så mycket hat att de är på gränsen till döden. Det är värt att tänka på, för något är så allvarligt fel med vårt samhälle. Något är så allvarligt fel om små flickor, som jag en gång var, har elaka tankar om sig själva.
 
 
 
 
Och för den som då inte vet betyder rubriken ont i huvudet... Vilket jag nu varit hemma från skolan i två dagar på grund av. Det suger så hårt för missar två dagar av det jag är här för, det vill säga franskan. Men ibland får man, även fast det tar emot, lyssna på kroppen och varva ner. Vet inte om det har hjälp något eftersom att jag nu börjar tro att det är spänningshuvudvärk... och det blir tyvärr inte bättre av att vila snarare motsatsen. Har i alla fall tänkt att gå till skolan imorgon så jag inte missar allt för mycket.
 
Idag har jag i alla fall tagit tag i sådant som jag borde ha gjort tidigare haha. Har städat mitt badrum och sopat golvet i mitt rum... det var rätt dammigt (info till mamma och pappa) men nu är det rent och fint. Tyvärr har jag ingen dammsugare till mitt befogande och det är väl därför jag dragit ut på det. Har även varit och handlat då det började bli en bristvara på vissa saker i mitt kylskåp. Just det! Igår bakade jag även en kladdkaka! Hittade mjöl, kakao och vaniljsocker här i köket så blev himla glad. Även nöjd med resultatet då vi inte har några mått överhuvudtaget. Välrustat kök haha... I alla fall, kakan gick hem hos de andra (inte så konstigt... jag menar kladdkaka). Det enda jag saknade var kanel, som jag brukar ha ner i min kladdkaka för att det ger den lite spice.
 
Hur som haver, om två dagar kommer mes amies hit och är så taggad! Nej nu måste jag plugga och senare ikväll väntar telefon/videomöte med Djana. Vad det handlar om kommer jag hålla på ett tag men so excited!
 
À toute à l'heure!
 
Salut! Idag började fjärde skolveckan här och jag kan knappt förstå att jag snart varit här halva tiden. Hur som helst, det går bättre och bättre med franskan och idag har jag till och med vågat prata franska haha (utanför klassrummet). Visserligen med mina vänner men det är bättre än inget.
 
Det var en skön helg som passerat, tog det lugnt en ganska stor del av tiden. I fredags gjorde jag tacos, haha fredagsmys även här, och drack vin. I lördags drog jag mig i sängen en stund men vid 13 någon gång tog jag mig ut på en promenad. Gick då ut på Cap d'Antibes. Typ en halvö kan man nog säga. Det var superfint där ute! Härligt väder har det också varit hela helgen, igår hade vi 20 grader så låg ute på min balkong bakis. Finns ju värre sätt att spendera en bakisdag på. I lördags var det utgång på schemat, så vi förade i köket under kvällen och sen gick vi ut på en klubb här i Juan les Pins. Det var ett najs ställe (bättre än welcome bar). Gick däremot hem tidigt vilket var lika bra för min säng snurrade något otroligt haha. Alltså såhär mycket som jag druckit och festat sen jag kom hit har jag nog inte gjort sen jag precis fyllt 18 fram till studenten.
 
Mindre roligt är däremot att jag känner mig sjuk. Tror jag kommer stanna hemma från skolan imorgon, men det återstår att se. Är himla segt att missa en dag i skolan för då måste man ta ikapp. Men vill väldigt gärna vara frisk till helgen eftersom att Alex, Alström och Johanna kommer hit. Dessutom är det rätt segt att sitta i skolan och inte vara helt hundra. Aja...
 
Bonne soireé!