Min sista vecka i Sverige innan jag åker har dragit igång. Så spännande men samtidigt börjar det bli lite nervöst nu. Desto närmre söndag jag kommer desto nervösare blir jag. Men jag vet också att det kommer släppa och kännas lättare när jag väl är där.

 

Det är miljoner tanker i huvudet just nu. Försöker känna någon sorts kontroll och få allt gjort i god tid men samtidigt så är jag väldigt duktig på att lägga mig i sängen och streckkolla på netflix. Sen skulle jag bara bli ännu mer stressad över att ha allt klart. Då kommer "vad har jag glömt"-tankarna.

 

Så varför bestämde jag mig för att flytta till Frankrike och plugga franska? Egentligen hade jag tänkt att backpacka nu under hösten och vintern. Men jag ville inte åka själv (nu åker jag till Frankrike själv istället? Logiken?). Visst fanns det andra som också ville backpacka men ingen av oss tog initiativet till att planera och bestämma rutt osv. Jag kände väl mest då att jag är grunden till min egen lycka. Skulle jag sitta och vänta på att eventuellt backpacka och därmed spendera ännu en tråkig grå höst i Sverige. Eller skulle jag åka iväg till Frankrike och lära mig franska som jag ändå velat göra ett tag? Det är så himla tråkigt om man har chansen men aldrig tar den, så jag valde att ta den.

 

Dessutom tror jag att det här kommer vara nyttigt för mig. Jag är inte speciellt förtjust i att vara själv. Jag kan vara ensam, inga problem, sover nästan alltid ensam (shoutout till Johanna som är min sleepover bff). Men jag gillar det inget speciellt. Och är det något jag verkligen avskyr så är det tystnaden. Jag blir så obekväm av tystnad, jag kan inte bara vara. Det är full rulle. Alltså är jag hemma ensam så antingen pratar jag med mig själv eller marsvinen. Alternativt att jag dansar och sjunger. Jag vill verkligen bli bekväm med tystnaden och samtidigt bli mer självständig och såklart lära mig franska. ''

 

Men nu kör vi! Sista veckan sen blir det au revoir Suède :)