Sista utgången (mycket sista nu)
 
Min sista vecka i Sverige innan jag åker har dragit igång. Så spännande men samtidigt börjar det bli lite nervöst nu. Desto närmre söndag jag kommer desto nervösare blir jag. Men jag vet också att det kommer släppa och kännas lättare när jag väl är där.
 
Det är miljoner tanker i huvudet just nu. Försöker känna någon sorts kontroll och få allt gjort i god tid men samtidigt så är jag väldigt duktig på att lägga mig i sängen och streckkolla på netflix. Sen skulle jag bara bli ännu mer stressad över att ha allt klart. Då kommer "vad har jag glömt"-tankarna.
 
Så varför bestämde jag mig för att flytta till Frankrike och plugga franska? Egentligen hade jag tänkt att backpacka nu under hösten och vintern. Men jag ville inte åka själv (nu åker jag till Frankrike själv istället? Logiken?). Visst fanns det andra som också ville backpacka men ingen av oss tog initiativet till att planera och bestämma rutt osv. Jag kände väl mest då att jag är grunden till min egen lycka. Skulle jag sitta och vänta på att eventuellt backpacka och därmed spendera ännu en tråkig grå höst i Sverige. Eller skulle jag åka iväg till Frankrike och lära mig franska som jag ändå velat göra ett tag? Det är så himla tråkigt om man har chansen men aldrig tar den, så jag valde att ta den.
 
Dessutom tror jag att det här kommer vara nyttigt för mig. Jag är inte speciellt förtjust i att vara själv. Jag kan vara ensam, inga problem, sover nästan alltid ensam (shoutout till Johanna som är min sleepover bff). Men jag gillar det inget speciellt. Och är det något jag verkligen avskyr så är det tystnaden. Jag blir så obekväm av tystnad, jag kan inte bara vara. Det är full rulle. Alltså är jag hemma ensam så antingen pratar jag med mig själv eller marsvinen. Alternativt att jag dansar och sjunger. Jag vill verkligen bli bekväm med tystnaden och samtidigt bli mer självständig och såklart lära mig franska. ''
 
Men nu kör vi! Sista veckan sen blir det au revoir Suède :)
 
Det är nu lite mer än två veckor kvar tills jag åker. Lite nervöst men mest overkligt, har inte riktigt infunnit mig i att jag kommer bo i Antibes i två månader haha. Det är mycket som snurrar i huvudet angående detta DYGNET RUNT. Alltså jag kan precis ha släckt lampan för att sova och tankarna går igång. Visserligen är jag van vid att det är full rulle i mitt huvud konstant. De som känner mig riktigt ordentligt vet hur tankspridd jag är och hur jag hoppar mellan samtalsämnen fritt... utan någon röd tråd. Haha.
 
I alla fall, det är mycket att tänka på, men det är bra... alltså jag menar hellre att jag behöver ta tag i och fixa inför flytten. Jag är ju så sjukt rastlös haha. Jag säger som Pernilla Wahlgren, man vill ju inte bli klar i för bra tid... då börjar man ju pyssla med annat och håller på att bli sen ändå.
 
Sitter just nu och läser försäkringar (dödstrist.....) måste kolla upp vad min hemförsäkring täcker samt mina föräldrars barnförsäkring på mig. Haha ja asså jag har en barnförsäkring, helt sjukt men gäller tydligen fram till året man fyller 25 (eller var det 24...eller 23???). Om inte annat har jag hittat en som jag tycker känns bra och täckande. Avista, som jag åker med, har även de en försäkring men den täcker typ samma saker men är lite dyrare men ingen självrisk. Så ska överlägga med mina kloka föräldrar. Jajabulle.
 
Har även gjort en milslång lista på saker jag behöver ha med mig, kommer nog korta ner den. Jag menar oftast tar man med sig sånt man inte ens får någon anvädning för. Men alltså det är svårt, ska ju inte backpacka liksom. Jag ska BO där. Jaja det får lösa sig när jag väl börjar packa, which is not now.
 
Nej nu borde jag fokusera, äta middag, kolla Wahlgrens värld. Efter det plocka upp Johanna och hämta moma och popa i stan som umgås med kompisar från Götelaborg :)
 
Hadeeeee!
 
Rubriken kan vara helt ute och cykla, det är ett verk a'la google translate. Men den bör betyda något i stil med vad det här inlägget ska handla om. Det har nu gått två veckor sen jag kom hem från Paris, där jag var på semester med min familj. När jag var i Paris hade jag verkligen bestämt mig för att här ville jag bo. I Paris alltså.
 
Jag har älskat att resa runt och upptäcka så länge jag kan minnas. Men, hur kul det än är att resa så är Stockholm och Sverige mitt hem. Jag längtar alltid hem mer eller mindre. Helt ärligt så får jag nästintill alltid ångest när jag kommer till ett nytt land. Jag ställer mig frågor som 'hur funkar allt här?' 'borde jag vara rädd?' 'hur är infrastrukturen' etcetra. Jag ifrågasätter alltid till en början: ALLT. Inte för att jag känner mig otrygg men för att jag vill ha koll på hur allt fungerar och inte blandas ihop med turister. Vilket är så sjukt töntigt för jag är just det, turist.
 
Hur som haver, jag älskar tillslut platserna jag besöker och släpper mitt kontrollbehov och ångesten försvinner och jag passar på att njuta lite. Men jag har aldrig förstått när mina vänner sagt "här skulle jag kunna bo" att de känner sig hemma. För mig har alltid Sverige, Stockholm, Märsta varit mitt hem. Här passar jag in. Men när jag kom till Paris förstod jag precis.
 
Gatorna jag promenerade på, allt jag såg, maten, kulturen, människorna ja till och med metron där man hade ca 30 sekunder på sig att ta sig av och på innan man blev klämd (och ja jag blev klämd). Jag älskade allt. Jag hade aldrig någon ångest, det kändes så naturligt att vara där.
 
Hade det inte varit för att Paris är så sjukt dyrt att bo och leva i så hade jag flyttat dit. Det suger verkligen att en sån sak som pengar ska förstöra i slutändan.
 
Men Frankrike är ett stort land, tredje största i Europa, så det finns många städer att välja på ifall man verkligen vill. Så nu kommer vi till det inlägget handlar om: jag flyttar till Frankrike. Ja du läste rätt, vet att flera av mina vänner kommer bli chokade. Jag har knappt pratat om det med någon. Men så är det jag flyttar. Visserligen "bara" två månader. Jag kommer alltså studera franska i Antibes på den franska rivieran.
 
Så om ca 3 veckor, den 22 oktober för att vara exakt, går mitt plan. Nu ÄNTLIGEN ska jag göra något kul. Jag ska lära mig ett nytt språk, för jag kan typ 7 ord på franska haha. Det är inget skämt alltså. Men jag är så taggad, det ska bli så kul. Pirrigt, jag menar lära sig ett nytt språk kan gå lite hur som helst. Men jag utmanar mig själv och jag kommer utvecklas. Och för andra gången i historien kommer jag ha något intressant att uppdatera bloggen med. Ja jag kommer uppdatera här så mycket som jag kan för att alla nära och kära (och andra intresserade) här hemma kan följa vad jag gör.
 
Tills dess
 
xoxo Queen J