Det förvånar mig inte om det här inlägget blir provocerande på flera sätt och vis. Politik provocerar alltid någon, det är naturligt och okej. Vi behöver inte tycka likadant även om vi förmodligen skulle leva fredligare ifall alla gjorde det. Men nu är det inte så det är. Hur som helst tänker jag förklara varför jag den 9 september kommer gå och lägga min röst på Miljöpartiet. För mig är det ganska simpelt faktiskt.
 
Så till att börja med, precis som de allra flesta gillar jag att ha pengar, köra bil och se världen. Så en kan tänka sig att jag enligt det ska rösta på Moderaterna. Och lita på mig när jag säger det här, det är viktiga saker för mig. Men det är just det, saker. Det är nöjen, sånt som jag unnar mig själv. Sånt jag tjänar ihop. Och i min värld faller ett argument om att ha saker; platt. För jag njuter av dessa saker precis lika mycket som jag njuter av en god köttbit och ett kallt glas mjölk. Och vatten, herregud vad jag älskar vatten. Och där börjar vi komma in på riktiga och viktiga argument.
 
Det som vi idag tar för givet, kött, grönsaker, mjölk, vatten, hav, sjöar, skogen, värme, kyla. Livet lagom. Det vill jag att mina barn och barnbarn och helst deras barn och barnbarn också ska kunna ta för givet. Ska inte kommande generationer också få bada i östersjön? Eller hoppa från klipporna på västkusten? Eller gå i skogar som inte brunnit upp? Plocka svamp och blåbär på hösten, se vinterns första snö falla, känna lukten när allt börjar blomma på våren, gå på ängar i solnedgången på sommrarna. Jag vill det där mer än allt annat för mina barn och barnbarn. För det är vackert och tillgängligt för alla. Du behöver inte vara miljonär. För det går inte att köpa, det går bara att uppleva.
 
För den extremsommaren vi haft i år är förmodligen den första av många. Men det återstår att se hur nästa sommar blir. Men ska det verkligen vara såhär? Det är inte normalt med 30+ grader flera veckor i streck. Inte här. Så när ska vi börja förstå att det är allvar? Högerns lägre skatter kommer inte hjälpa det. Att ta bort flygskatten kommer INTE minska våra problem på hemmaplan.
 
Dessutom har vi djurarter som för tillfället håller på att dö ut på grund av människans, vi människors, överkonsumtion. Isbjörnar till exempel. Östersjön klassas som bottendöd. Världens alla korallrev beräknas vara borta om 30 år. Man räknar att med att 100000 barn upp till 5 år dör på grund av luften vi andas. Den förorenade luften det vill säga. Vi har extra kontinenter som flyter runt i Stilla havet, det är plast som vi människor dumpat där.
20 miljoner människor flyr från sina hem på grund av torka och naturkatastrofer, även i Sverige.
 
Jag säger nej tack till lägre skatter och mer pengar till individen. Jag klarar mig, jag behöver inte bli löjligt rik på pengar, jag ser hellre en framtid där jorden mår bra och inte behöver evakueras som i hollywood-filmerna. Jag ser hellre att det kostar mig mer pengar att flyga jorden runt, för då kan jag inte resa lika ofta som jag vill och på så vis skada jorden mindre. Och kanske motiverar flygskatten till att ta fram miljövänligare alternativ. För en bör inte vara naiv. Det finns alltid lösningar till alla problem, bara man vill. Vi är människor, vi är smarta och kan ta oss förbi hinder på vägen, det handlar bara om att hitta en rimlig lösning.
 
Sen vill jag bara tillägga att Miljöpartiet står för annat bra också. Så som jämställdhet och att hjälpa människor i nöd.
 
Agera NU.
 
 
Det här är Julia snart 13 år, hon tror hon är tjock. För hennes kropp ser inte ut som modellernas i tidningarna.
Det här är Julia 13 år, sommaren 2010 (tidsstämpeln är fel). Hon tror hon är tjock för killarna i skolan har sagt det. Hon har fått höra att magen står ut mer än brösten.
Det här är Julia 14 år, hon tror hon är tjock. En av hennes bästa vänner säger att hennes navel hänger. Det vill säga att hennes mage inte är platt, som den borde vara. Den sommaren springer Julia i skogen flera gånger i veckan, för att gå ner i vikt.
Det här är Julia 15 år, hon tror hon är tjock. På semester i egypten ligger hon hela veckan och avundas alla som är pinnsmala, hon vill vara som dem. Hon är även hemligt glad över att ha blivit matförgiftad, kanske kan hon gå ner i vikt.
Det här är Julia 15 år, även här tror hon att hon är tjock. På 9:ans skolavslutning, hon har varit väldigt noga med att allt ska sitta perfekt. Inte ett enda spår av kroppsfett ska få synas, inte idag.
Det här är Julia på sin 16-årsdag, hon tror hon är tjock. Vilket är konstigt. För kollar man på henne är det lätt att undra ifall hon ens äter. Visst hon kan uppenbarligen inget om smink, men tjock? Nej.
Det här är Julia sommaren 2013, hon tror hon är tjock. Under sina tre veckor i Bosnien och Kroatien oroar hon sig ständigt för vad andra tycker om hennes kropp. Hon känner att hon inte duger till. Hon är vidrig.
Det här är Julia 17 år, hon tror hon är tjock. Det här är dagen efter hennes farmor gått bort. Igår köpte hon ett helt kilo godis till sig själv, hon behövde det. Idag är hon äcklad över det beslutet. Ändå har hon en pojkvän som älskar henne no matter what. Och hon ler, ett stort falskt leende, men på insidan mår hon sämre än någonsin. 
Det här är Julia hösten 2014, hon tror hon är tjock. Hon har precis börjat sista året på gymnasiet och skaffat ny pojkvän. Han kommer göra slut med henne på hennes 18-årsdag. Hon kommer inte äta något på över ett dygn. Hon är inte hungrig hon är förstörd. Kanske kan han älska henne igen om hon svälter ihjäl?
Det här är Julia på sin student, hon tror hon är tjock. Även den dagen som skulle vara den roligaste dagen i hennes liv. Dagen som hon längtat efter sålänge hon kan minnas. Även denna dag kollar hon på sig själv i spegeln och är missnöjd med vad hon ser.
Det här är Julia i Grekland hösten 2015. Fortfarande tror hon att hon är tjock även fast hon vet innerst inne att hon inte är det. Men hon kan ändå inte njuta fullt ut när hon är på stranden, alla andra är så smala.
Det här är Julia 19 år, hon tror hon är tjock. På semester med familjen i Kalifornien så är självkänslan sämre än på länge. Hon är osäker, alla är vältränade och smala här. Inte för att hon inte tränar, för det gör hon och mycket. Men för i hennes ögon är hon inget annat än en klump av fetma.
Här är Julia på hennes 20-årsdag. Även här tror hon att hon är tjock. Hon har precis lämnat tonåren. Den period i hennes liv där hon ägnat så många tankar till att tänka på hur tjock hon är. 13,14,15,16,17,18,19 och nu 20. Hon vet nu att hon inte är tjock men ändå tror hon att hon är det.
 
Det här är Julia för två månader sen. Hon kommer snart fylla 21. Hon är jag. Fortfarande kan jag emellanåt kolla på mig själv i spegeln och tycka att jag är tjock. Även fast jag vet att jag inte är det. Jag som alltid utstrålar så mycket självsäkerhet, som står upp när det behövs. Jag är även hon som kan byta kläder 10 gånger för att jag tycker att jag ser tjock ut. Jag är även hon som emellanåt klämmer och känner på mitt fett. På mina armar, mina lår men framför allt på min mage och mina höfter. Jag kollar mig alltid i spegeln innan jag går och lägger mig och när jag precis vaknat. Är jag nöjd med min kropp idag? Det är inte kul att leva så. Men jag är också hon som varje dag försöker övertyga mig själv om att nej du, lägg ner du är inte tjock.
 
Alla dessa kommentarer jag fått under min uppväxt, de sitter kvar. Även om jag förlåtit eller gått vidare. Förstått att kommentarerna kom ifrån osäkerheten själv. Trots det sitter det kvar i huvudet. Vissa saker förföljer en hela livet, vissa saker får man lära sig att hantera.
 
Men en sak är säker varje gång jag ser gamla bilder på mig själv gråter jag, för jag vet hur osäker hon på bilden är. Att hon ser sig själv som tjock när hon i själva verket är så långt ifrån det som man möjligtvis kan komma. Jag hade aldrig någon hemsk ätstörning och jag är så otroligt tacksam över det. Jag är så glad att jag älskar mig själv så pass mycket att jag aldrig tog det steget, även om tanken slog mig. Men det finns de som tar det steget, de som utsätter sig själva för så mycket hat att de är på gränsen till döden. Det är värt att tänka på, för något är så allvarligt fel med vårt samhälle. Något är så allvarligt fel om små flickor, som jag en gång var, har elaka tankar om sig själva.
 
 
 
 
 
Salut! Ça va?
 
Med mig är nästan allt bra. Har så mycket att vara glad för. Har lärt känna fina människor här. Mitt prov idag gick bra. Det har varit fint väder. Ska ut och festa ikväll. Några av mina bästa vänner har precis bokat flygbiljetter och hotell, så om två veckor kommer de hit! Så mycket att må bra och vara glad över.
 
Så händer det. Det som kan förstöra en hel dag, det som lämnade mig skakig, det som totalt förstörde mitt humör. På vägen hem från skolan, minding my own buisness, njöt av solen och en podd. Så får jag möte på en avsmalnad trottoar. Vad snällt han ger mig företräde. Han säger något på franska, jag tar ut min hörlur, förstår inte vad han säger. "Je ne parle français" säger jag. Han fortsätter prata och ser väldigt arg ut och viftar upp och ner med händerna. Han pratar om min kropp. "Tu es trop sexy" uppfattar jag.
 
Jag blev alltså idag stoppad på vägen hem för att jag var för sexigt klädd. Nu har han absolut ingen rätt att stoppa mig för att lägga kommentarer om min kropp och vad jag klär på mig. Han har ingen som helst äganderätt över mig. Den som bestämmer över min kropp är jag punkt slut. Och inte för att det egentligen spelar någon roll, men vad hade jag på mig då? Det är nog det mest absurda. Jag hade på mig en jeanskjol, långärmad tröja, strumpbyxor och sneakers. Alltså vad varannan kvinna i min ålder skulle kunna klä på sig för en dag i skolan. Och inte för att vara sån men jag bor i Juan Les Pins, en plats med en av de finaste stränderna i Europa, här gillar de att sola och bada topless. På vilket sätt är då min kjol uppseendeväckande?
 
Jag sa inget, jag önskar att jag hade kunnat säga ovanstående, men med tanke på att min franska är långt ifrån min svenska eller engelska så gick det inte. Istället fick det denna gång räcka med att göra en min om hur dum i huvudet han är, sätta i mina hörlurar och gå därifrån. Fyfan för människor som han.
 
Nu ska jag gå till Spar, köpa mat och en massa vin. Nu tar jag helg och ikväll kanske jag sätter på mig något sexigt. Vi får se.