Idag är det pride inne i Stockholm, önskar att jag kunde vara där men har lite att stå i. Istället sitter jag här vid min dator och hoppas att det stöd jag försöker visa når fram, till någon i alla fall. Jag är en ung tjej som hittills i mitt liv endast känt mig attraherad av det motsatta könet, dvs killar. Därför kan jag väl kort och gott beskriva mig själv som hetrosexuell. Jag gillar det motsatta. Min sexualitet och kärlek är accepterad på alla kontinenter och det finns inga lagar som hindrar mig från att express my love. Så varför ska jag bry mig? Jag behöver inte kämpa för jag är ju accepterad.

 

Helt ärligt så skulle det ju vara mycket skönare om jag slapp det. Men nu ser inte verkligheten ut som jag vill att den ska göra. Jag är okej enligt samhällets normer men det finns de som inte är okej enligt normerna. Så jag kommer stå upp och aldrig sluta kämpa för er som inte är accepterade. Jag ska kämpa för att mina rättigheter ska bli allas rättigheter. Och egentligen ska det inte ens vara en kamp, det ska vara en självklarhet.

 

Homosexuell, bisexuell, transsexuell ja listan kan göras mycket längre. Vem du än är och vilken identitet du än har så ska du inte behöva kämpa för att bli accepterad. Du är självklar som människa och därför ska din identitet och sexualitet vara precis lika självklar. Jag vill aldrig att du ska skämmas över den du är. Du ska inte ens behöva outa dig själv. Du ska inte behöva säga vad du gillar, du ska inte behöva förklara dig och vem du är. Kör ditt egna race, visa bara vem du är.

 

Förlåt för att samhället är som det är, förlåt för att alla inte accepteras som de är, förlåt för att jag ens behöver skriva det här, förlåt för att vi ens behöver pride, förlåt för att du inte får bestämma över din egna kropp. Men en dag så kommer vi dit, en dag ser samhället oss som likgiltiga. Precis sådär likgiltiga som vi är men som trångsynta människor inte kan se ännu. Fram till den dagen så kommer jag kämpa för din rätt till din sexualitet.

 

Puss och kram